EKONOMIVETENSKAP, MARKNAD OCH MILJÖ.

Göte Bertilsson

 

Detta är en syntes av vad jag kunnat läsa ut av läroböcker och debattböcker.

En ostrukturerad sammanfattning av detta underlag ligger här som referens och länkarna nedan hänvisar till detta. Vidare kan man gå till enskilda boksammanfattningar genom länkar i det dokumentets inledning. Slutligen kan man använda sökfunktionen (Redigera, Sök på den här sidan) för att få fram avsnitt där ett visst ord (t ex marginalkostnader) ingår.

 

Marknadens funktion.

Priset på marknaden bestäms i jämvikt mellan utbud och efterfrågan. Vid brist på varan stiger priset, vid överskott sjunker det.

Vid brist tenderar produktionen att öka (man kör för fullt, man nyetablerar), vid överskott tvärtom.

När marknaden fungerar fullt ut (perfekt konkurrens, vilket bl a innebär varor utan märkesidentitet, många köpare och säljare), hamnar prisjämvikten vid varans marginalkostnad, dvs vad det kostar producenten att producera en enhet till. Det är ju lätt att förstå. Är priset högre än marginalkostnaden tjänar producenten på att öka produktionen, är priset lägre förlorar han på den sista enheten han producerar och då minskar han. Det blir jämvikt vid marginalkostnaden.

(Producenten har ett villkor till: priset får inte vara lägre än genomsnittskostnaden för produktionen. Annars går han med förlust på sikt. Ett villkor för att jämvikten ska fungera är att produktionskostnaden inte ökar om man minskar produktion, att skalberoendet inte är negativt. Frågan är om inte jordbruket ofta är i det läget).

Konkurrensen gör att producenterna drivs att vara så effektiva som möjligt, vilket betyder att producera så billigt som möjligt.


Miljöpåverkan och andra s k externaliteter.

Marknadsmekanismen är effektiv, men den rör ju bara produkten och priset. Om produktionen påverkar annat, t ex omgivande miljö, omfattas den frågan inte av marknadens dynamik. Den som producerar billigare än andra vinner, även om han är miljöstörande.

Men nu är ju miljön viktig, enligt en nästan enig samhällsopinion. Därför har införts lagar och regler, miljöskatter och -avgifter. Därmed kommer miljöhänsyn in i produktionen. Men då stiger också kostnaderna. Man förlorar i konkurrenskraft om inte konkurrenterna omfattas av samma begränsningar.

Kan man förlita sig på idealitet hos producenter och konsumenter? Att producenten är villig att ta på sig extra kostnader för miljövänlighet eller att konsumenten betalar ett högre pris för en miljöriktigare vara. Till viss del under en viss tid kan det fungera. Vi har ju flera exempel på det. Men för storskalig och uthållig påverkan när det gäller stora stapelvaror har man inte sett att det räcker.

 
Stapelvaror och märkesvaror.

Större delen av dagens ekonomi gäller märkesvaror med identitet. Volvo, Elektrolux, CocaCola, Absolut, Edet.  Producenten har där betydande inflytande på priset. Företagen kan bedriva en aktiv prispolitik och konkurrerar med annat än lågt pris.

Märkesvarornas motsats är stapelvaror. Dessa har ingen identitet i grunden. Bensin, stål, vete, stora kemikalier kan vara exempel. Det kan finnas kvalitetsklasser och försök till att införa märken, men i grunden är ett ton kvalitetsvete på marknaden just ett ton kvalitetsvete oberoende av vem som producerat. Priset sättes ofta på "börser" där säljare och köpare möts och priset bildas så det blir jämvikt mellan tillgång och efterfrågan. Säljaren har ingen möjlighet att sätta priset. Säljaren blir en "price taker".

Stora marknadsaktörer respektive "perfekt konkurrens".

Större delen av dagens "aktiva" ekonomi gäller stora företag, ofta världsvida koncerner. Även om dessa producerar stapelvaror som metaller eller pappersmassa har de möjlighet att påverka marknad och pris på fullt legitima sätt. Man bygger upp kundrelationer, arbetar med garantier och service, har utvecklingssamarbete etc. Storleken i sig ger också marknadsmakt. Termen för denna stora del av marknaden är "imperfekt konkurrens".

Men teorin talar om "perfekt konkurrens", stapelvaror som produceras av många små aktörer som var för sig är helt maktlösa på marknaden. Var finns den? Ekonomiböckerna nämner nästan alltid jordbrukets stapelvaror och man har få andra exempel.


Miljökostnader på marknaden.

Först ska sägas att en del "miljökostnader" är skenbara. Åtgärder för en ökad energieffektivitet kan t ex mycket väl vara lönsamma. Men här talas om åtgärder som går längre och vållar nettokostnader.

Producenter av märkesvaror har viss möjlighet att ta betalt för miljökostnader. De har viss kontroll över priset, de kan ha fördelar av "grön marknadsföring". Miljövänlighet kan bli en konkurrensfördel.

Stora företag har viss möjlighet få betalt för miljökostnader. Genom direkta kundrelationer, genom myndighetsrelationer, genom förstärkt "Company Image" kommer vissa fördelar, åtminstone temporärt. 

Småproducenter av stapelvaror under perfekt konkurrens har i princip ingen möjlighet få tillbaka extra miljökostnader. De är anonyma "price takers" som får acceptera marknadens pris om de ska få sälja.  Undantaget är om man skapar sig en mindre nisch med särskild profilering. Då kan man få ut ett merpris, men det står i de flesta fall på stapelvarans grund..

När dessa frågor diskuteras, det kan gälla myndigheter, politiker eller ekonomer, skiljer man sällan på dessa olika förutsättningar. Klorblekning av papper gick att få bort, då ska man väl kunna införa miljövänligare metoder också i jordbruket, antar man. Denna blandning av olika förutsättningar ligger också bakom svepande sammanfattningar om att man inte kan se att miljörestriktioner gett någon konkurrensnackdel.

För stapelvaror under perfekt konkurrens blir miljöpålagor en konkurrensnackdel och jordbrukets stora produkter ligger nära dessa förutsättningar. Reaktionen på en sådan nackdel kan emellertid bli mycket fördröjd.  Jordbrukarens tidshorisont är flera år, börsföretagets ett par kvartal.

I en nationell jordbrukspolitik kan priserna sättas så att miljökostnader betalas. Det gäller också t ex EU, men där går man i stället arealersättningsvägen. De här frågorna accentueras av den pågående globaliseringen av marknader.

 
Långsiktighet.

Något besläktat med miljökostnader är långsiktiga hänsyn. Det har varit naturligt för jordbrukaren att ha en generationsaspekt, att bevara och vårda.  Det kan vara svårt kvantifiera i en kalkyl. Och kan man inte det existerar det inte i beslutsprocessen för en manager av ett konkurrensutsatt företag.

Problematiken ska inte överdrivas, men extrem priskonkurrens för produktion från ekologiska system kan ge långsiktigt ohållbara biverkningar. En vaksamhet behövs.

Extrem priskonkurrens ger inga incitament för att utveckla ekologisk effektivitet, utöver det som direkt betalar sig.

 
Varför är den här diskussionen så svår?

Det gamla regleringssamhällets skyddade jordbruksmarknader gav konstlat höga priser och också en viss ekologisk ineffektivitet (uppdriven gödsling och bekämpning). Som reaktion mot det är det lätt att tycka att en fri marknad tar hand om allting. Låga priser ger låg intensitet och liten miljöpåverkan. Det sköter sig självt enligt den tankegången som omhuldas av många ekonomer..

Vidare är ju jordbruksmarknaden i dag i hög grad reglerad. Det finns skydd för mjölk och socker, det finns bidrag av de mest skilda slag. Den politik vi lever under  i Sverige och EU har inte "släppt marknadskrafterna lösa". Men diskussionen och tanken går i hög grad i den riktningen. Därför finns anledning att analysera dessa frågor förutsättningslöst.

Vidare - har vi så stora miljöproblem att man behöver bekymra sig? Jordbruket har varit bra på att effektivisera både gödsling och bekämpning och är i flera avseenden miljömässigt bättre i dag än för 20 år sedan. Det går ju bra som det gör, kan man tycka.  Jo, men dels finns en  stark ekonomisk och politisk diskussion om att "jordbruksstöd" ska bort, dels gör miljöavgifter och miljöregler produktionen dyrare och frågan är om t ex ens den mest effektiva svenska produktionen är ekonomiskt uthållig på sikt.

------------------------------------------------------------------------------------------------------

 Det bör kanske tilläggas att här refererar jag helt till dagens huvudlinje, den s k neoklassiska ekonomin. En motpol är en institutionell ekonomi, där samhället styr utvecklingen. Den linjen har flera företrädare, inte minst bland utpräglare miljöintressenter.

I skilda avsnitt diskuteras vidare:

Spannmålsproduktionens kostnader, marginellt och i genomsnitt.

Jordbrukets möjligheter anpassa produktionen efter marknaden.

Jordbruksproduktionen, marknaden och samhället